Lyckliga omständigheter gör att vi fått tag på protokollet från från skattevärderingen som förrättades 1759 då kronan sålde tillbaka gården till Michael Larsson i den gamla ägarfamiljen och som brukat gården sedan 1755. I det protokollet framgår att många byggnader var nya eller under byggnad och att samtliga byggnader var av trä.medan en del äldre byggnader också fanns kvar. I protokollet finns en detaljerad beskrivning av samtliga byggnader med mått, byggnadstyp och status och med lite pusslande kanske vi kan få fram en bild av hur det såg ut på gården vid 1700-talets mitt.

1760

År 1760 d. 8 augusti blev till ödmjukaste följe av högvälborne herr Grevens, Amiralens, Landshövdingens och Riddarens höggunstiga resolution under d.24 juli nästförut, laga syn och skattvärdering förrättad av undertecknad befallningsman å 1/8dels kronohemmanet Husarve i Gotlands södra befallning, Garde ting, Lau socken beläget. Närvarande, kronomannen välaktad Isack Printz, samt nämndemännen beskedlige Olof Hässelby och Hans Bogs, jämte åboen Michael Larsson som detta kronohemman begärt till skatte inlösa, vilket befanns till hus och ägor av följande beskaffenhet, nämligen.

Mangården

En ny manbyggning av hornstock (=bulhus) med loft och brädtak, 21 aln. lång och 9 dito bred, bestående av 2ne stugor med förstuga emellan, varandes i dagliga stugan som färdig är 2ne fackfönster, spis med bakugn av mursten, dörr med gångjärn och klink. Den andra eller gäststugan står under byggnad, och är med loft, golv samt spis av Burgsvikssten, och dörr med gångjärn och klink färdig, allena tillärnade 2ne fönster fattas. I förstugan inbyggd trappa till loftet, samt dubbla dörrar med gångjärn och lås.

Ett bryggarhus av hornstock med loft och brädtak, samt bryggspis och kölna (=malttork), 7 aln i kvadrat, till alla delar i gott skick och behållet.

Ladugården

En huslänga av hornstock och agtak med 1 sädesbås och stall med hönd, allt med innanreden i stånd och behållet.

Än en sträcka av hornstock med agtak, 19 aln lång, och 8 do bred, bestående av lada och kohus hönd (=hörum), allt behållet.

Till denna sistnämnda lada är ett sädesbås av knutbyggnad med agtak, 10 aln. långt och 8 dito brett, även behållet.

Ett nytt vagnshus av hornstock med brädtak, 9 aln. långt, och 7 dito brett.

Kvarn

1/8del uti en liten vattusvalte med Hemmor och Bönde, som går alena höst och vår till husbehov.

Humlegård till 60 stänger som sällan bär eller kastar något av sig, eller bliver något därpå i år.

Gärdesgårdarna överallt i gott stånd.

Brunn i gården som håller ständigt vatten.

Till staden Visby 4½ mil, till kyrkan 1/8 dito.

Detta 1/8dels kronohemman Husarve räntar årligen 5 daler, 21 1/3 öre silvermynt, värderades således likmätigt 1723 års skatteköpsordning samt till underdådigaste efterlevnad av hans Kungl. Majestäts nådigaste skrivelse till dess och Riksens höglovl. Kammarkollegium, dat. d. 18 juni 1754, att betala i skattelösen sextio daler silvermynt, och det i anseende till förmånligheterna helst denna 1/8del kan svara uti godhet emot ett mindre förmånligt 1/4dels hemman.

År och dag som förut

På syn-och värderingsmännens vägnar–Carl Hökerberg

Stefan Haase, som var den som hade turen att springa på ovanstående ‘besktningprotokoll’, kompletterar och kommenterar den detaljerade beskrivningen av Husarve:

‘Michel Larsson var 29 år vid detta tillfälle, det är ganska ungt för att vara gårdsägare. Jag kan inte se i Lau-boken om pappa Lars Andersson var död, men jag skulle nästan tro det, annars hade det varit mest sannolikt att han stod för gården. Michel var gift sedan 4 år med Catarina från Hemmor och de hade sonen Lars. Här kan man fundera: Var bodde de? Manbyggningen är knappt klar. Hade gården ett annat äldre bostadshus? Eller bodde de och föräldrarna mfl nån annan stans? Gården var ju helt öde/avhyst förut? När man läser ägolängden, så får man inte känslan av att de var avhysta. Men skattesynen visar att alla byggnader är mer eller mindre nya. Tyder det på att man bygger på nytt på en öde gårdstomt eller betyder det “bara” att Michel och Catarina är synnerligen driftiga och därför bygger nytt? Uppenbarligen bygger sonen Lars Michelsson  nytt han också, iom att han och frun börjar bygga stenhuset. Här får det funderas!

Nämndemannen Hans Bogs var inte från den försvunna gården Bogs norr om Nybygget, den gården försvann mycket tidigare. Hans Bogs måste ha varit från Stånga och Olof Hässelby från Linde.

Hornstock betyder alltså bulhus. Det har loft. Det står att taket är av bräder, men det står inte nånting om flis. Alltså får man räkna med ett spetsigt tak. Huset är 12,6 x 5,40 m. Om man räknar med att farstun är 2 m bred, så blir husets båda rum (=tvenne stugor) ungefär kvadratiska. Dagliga stugan var således kök, vardagsrum, arbetsrum och sovrum, gäststugan motsvarade salen och där bodde man inte. Båda rummen har två fönster. Då får man räkna med att dessa satt på var sida om hörnen, huset hade alltså 2 fönster på framsidan, ett på varje gavel placerat mot framsidan och inga fönster på baksidan, mot denna sida stod sparlakanssängarna i båda rummen, de i gäststugan var ämnade för just gäster. Dagliga stugan har härd med bakugn, jag vet inte om man med mursten avsåg tegel, jag tror inte att man hade råd med sånt. Dörren till farstun hade klinklås, det var det vanliga. Gäststugan har en Burgsviksspis, man kostade alltså på sig en huggen sandstensomfattning. I farstun hade man byggt in en trappa till loftet. Man kan undra hur den gick upp? I den här sortens hus, en ofullständig parstuga hade man i regel en skorsten mitt i huset, vilken servade båda rummen. Den stod alltså i vägen för trappan till loftet om trappan gick upp så som den gör hos er och oss (anm. på Husarve och på Bjärges). Gissningsvis var skorstenen något bakåtskjuten, vilket var vanligt vid faltak, eftersom nockåsen till falarna vilade i skorstensstockens framsida. Då kunde man kanske få in en trappa i husets längsriktning i farstun, framför skorstensstocken. Eller så var trappan vinklad på nåt sätt.

Bryggarhuset i bul  hade också loft under faltaket, där uppe hade man säkert kölnan för malttorkningen. Den var byggd i det heliga måttet 7 alnar = 4,2 m. Det betyder att bryggarhuset bara var just brygghus, inga andra utrymmen eller funktioner. Men man kan ju undra om det ändå inte fanns en bakugn till bryggspisen? Skicket var gott, vilket tyder på att byggnaden var åtminstone någorlunda ny.

Man hade 2 bulladugårdar under agtak, 15 x 4,2 m resp 11,4 x 4,8 m. Det tyder på att de stod i vinkel. Den längre innehöll stall med hönd (=hoimd=hörum) intill stallet. Ladugårdens ringa bredd betyder att man hade 2 hästar, de stod alltid i längsriktningen, + en liten gång till hoimden. Detta betyder också att stallet och hoimden tillsammans tog upp bara 1/3 av byggnadens längd, resten var alltså lada. Den kortare ladugården innehöll kohus. Invändigt mått var c:a 4,5 m. Det borde betyda max 4 kor i bredd, eller 3 kor och ett litet kalvbås. Dubbel uppsättning djur, alltså två rader djur med en tadgate (gödsel- och gångutrymme) emellan är tveksamt, dels är gården liten, dels är byggnaden lite för liten, det skulle inte bli mer än c:a 4 m kvar till ladan. Men det är inte otänkbart. Det som gör det möjligt är att ladans sädbås (=där man förvarade de ännu inte tröskade kärvarna) fanns i ett separat knuttimrad byggnad på 6 x 4,8 m. Eftersom bredden är densamma, får man tänka sig att byggnaderna satt ihop på längden. Kohuset brukade också innehålla plats för en eller några grisar, samt ofta höns, gäss mm smådjur. Det står “i stånd och behållet”, inte “gott stånd”, vilket nog kan tydas som att byggnaderna har en del år på nacken, pappa Lars Andersson eller tom farfar Anders Larsson kan ha byggt dem. Detta talar för att gården under 1700-talet inte var avhyst, utan att Michels släkt bodde där och arrenderade gården av kronan.

Det fanns ett nytt bulvagnshus med faltak på 5,4 x 4,2 m. Inget står om smedja, snickarbod eller andra småhus, men kvarnen är nämnd (Ove Silvén har ritat ut på en karta var den låg, vi får kolla nån gång om det är på samma plats som ni har kommit fram till). Den här uppsättningen byggnader är bra, och tunarna är bra, (goda tunar räknades ofta som halva gårdens värde av bönderna, dock inte av besiktningsmännen), det tyder på att gården hade repat sig ordentligt.

Men så lite åker man hade! Bara drygt 8½ tunnland, varav merparten låg så jäkla otillgängligt som på Nöiu (Nyan) på När. Och en hel del farande för att få ihop drygt 7 lass hö! Och släke fick de köra till Nöiu och hämta, de hann väl inte mer än 1 lass om dan. Beteshagar och skog verkade rätt bra, bättre än många andra gårdar.’